Interoperabilitet är inträdesbiljetten

Europeiskt försvar är en koalitionsinsats. Styrkor övar och sätts in tillsammans, köper från många leverantörer och är beroende av varandras sensorer, nätverk och logistik. I det sammanhanget skapar ett system som inte kan utbyta information med systemen runt omkring merarbete för de människor som måste överbrygga glappet, ofta för hand och under press.

Från eftertanke till krav

Länge var interoperabilitet något som åtgärdades efter leverans, med adaptrar, gateways och skräddarsydda integrationsprojekt. Det arbetssättet är långsamt och dyrt, och det fallerar varje gång någon sida uppdateras. Köpare förväntar sig i allt högre grad att nya system ska fungera med allierad materiel från början.

Vad det innebär i praktiken

• Öppna, dokumenterade gränssnitt i stället för slutna, proprietära.
• Gemensamma dataformat, så att ett mål eller en rapport betyder samma sak i alla system.
• Stöd för de standarder som används inom alliansen, så att materiel kan anslutas till befintliga nätverk.
• Säkerhet som gör det möjligt att dela information med rätt partner, på rätt nivå.

Interoperabilitet och suveränitet

Interoperabilitet ses ibland som oförenlig med suveränitet, en nations förmåga att kontrollera sina egna system och data. I praktiken stöder de varandra. Öppna gränssnitt minskar beroendet av en enskild leverantör, och tydliga standarder gör det möjligt för en nation att välja vilka partner den ansluter till och vad den delar.

Frågor värda att ställa

• Vilka standarder och dataformat stöder systemet i dag?
• Vem kontrollerar gränssnitten, och är de dokumenterade för kunden?
• Vad krävs för att ansluta systemet till materiel som redan är i bruk?
• Vem äger de data som systemet producerar?

Skyrivet arbetar för europeiska regeringar och försvarsmakter. System som passar in i hur dessa styrkor verkar tillsammans är en del av att vara till nytta för dem.